Skip to content

InfoSoc-direktivet och röran, del 1

28 januari, 2010

Rätten till mångfaldigande

InfoSoc-direktivet från 2001 syftade till att implementera WIPO-traktaten om upphovsrätt från 1996, harmonisera och anpassa den europeiska upphovsrätten till det digitala samhället. Jag, och flera med mig, frågar dock om det faktiskt lyckades. I ett antal delar kommer här presenteras varför, och jag börjar med rätten till mångfaldigande i Artikel 2.

Det är en oerhört bred formulering som innefattar allt direkt eller indirekt, permanent eller temporärt, mångfaldigande. Upphovsmannens ensamrätt täcker alltså även sådana temporära kopior som t.ex. skapas i RAM-minnet eller i temporära kataloger på datorn. Det innebär att rätten till mångfaldigande enligt Artikel 2 inte enbart innefattar just mångfaldigande utan även enkelt användande! Det finns andra skäl till att ifrågasätta om man som konsument är bunden av ett End User License Agreement som man accepterat för någon mjukvara, men InfoSoc-direktivet stödjer upphovsmannens rätt att kräva licensiering även vid enkelt användande. Det här är förstås lite galet om man tänker på att konceptet teknisk kopiering inte motsvarar konceptet juridisk kopiering.

Bakgrunden till den utbredda mångfaldiganderätten hittas i mjukvarudirektivet, där samma skyddsomfång ges. Det finns dock undantag. InfoSoc-direktivets Artikel 5(1) undantar flyktiga mångfaldiganden, t.ex. caching och routing (så att internetleverantörer inte ska behöva upphovsrättslicens för att dirigera trafik!). Det flyktiga mångfaldigandet får dock inte ha någon självständig ekonomisk betydelse, och måste ske som ett led i möjliggörande över ett kommunikationsnät eller en laglig användning – inläsning i RAM-minne för att använda produkten, förutsatt att användningen är laglig. Det är oklart vad ”självständig ekonomisk betydelse” och ”laglig användning” egentligen innebär. Enligt skäl 33 ska ”laglig användning” vara sådan användning som är auktoriserad av upphovsrättsinnehavaren, eller ej olaglig. Det är väl kanske inte så svårt att föreställa sig temporärt mångfaldigande som upphovsrättsinnehavaren godkänt (implicit genom uppladdning av en egen video till Youtube, t.ex.), men att föreställa sig, när det gäller browsande, temporärt mångfaldigande som ej är olagligt, d.v.s. som inryms under något av upphovsrättsundantagen, är svårare och innebär att Artikel 5(1)(b) har en oklar tillämpning (på konsumenters browsande).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: