Skip to content

C-185/09, kommissionen mot Sverige

4 februari, 2010

Så har då Sverige fällts ännu en gång i EU-domstolen (domen än så länge bara på franska även på svenska). Ännu en gång för att ha misslyckats med att implementera ett direktiv inom tidsfristen.

Kommissionen vidtog åtgärder i enlighet med Art. 258 TFEU (ex. Art. 226 TEC) efter att Sverige inte genomfört datalagringsdirektivet innan den 15 september 2007. Sveriges försvar har under hela tiden, även under processen i EU-domstolen, varit att ”Det är på väg!”. Nåväl, det må vara så att frågan är politiskt känslig i Sverige och att ingen velat driva frågan annat än vid rätt tidpunkt, men EU-rättsligt är inte det ett giltigt försvar mot att ha brutit mot skyldigheten att genomföra ett direktiv.

Själva processen som sådan är tämligen enkel. Efter att ett direktivs tidsfrist löpt ut, gör kommissionen medlemsstaten uppmärksam på detta och låter medlemsstaten inkomma med synpunkter på vad som kan ligga bakom att kommissionen inte fått kännedom om ett införlivande av direktivet. Därefter meddelar kommissionen sin ståndpunkt i ett så kallat motiverat yttrande, varpå, om medlemsstaten inte rättar sig efter det, kommissionen är berättigad att ta medlemsstaten till EU-domstolen för att på ett inadekvat sätt implementerat EU-rätt. Vad ett inadekvat sätt skulle kunna vara, har diskuterats i bl.a. dessa rättsfall. I det här fallet är det dock solklart att Sverige inte genomfört datalagringsdirektivet inom utsatt tid.

Kommissionen har nu rätt att gå till EU-domstolen igen, efter viss tid, och kräva skadestånd av Sverige (jämlikt Art. 260), som för tillfället enbart behöver betala rättegångskostnader. EU och kommissionen har tidigare demonstrerat att de inte är snälla med beloppsnivåerna.

Vilka försvar kan då en medlemsstat använda sig av? Medlemsstaterna har varit kreativa, men EU-domstolen har sällan accepterat de mer påhittiga försvarsargumenten. Force majeure har hävdats; det har inte ansetts som ett giltigt försvar att det finns författningar, praxis eller omständigheter i det nationella rättssystemet (som t.ex. riksdagsprocedurer) som förhindrat införlivande. Däremot har det ansetts godtagbart att ett bombattentat förstört stora delar av förarbetena (Case 33/69, kommissionen mot Italien). Medlemsstater har, utan större framgång, argumenterat att de inte bröt mot EU-rätten med uppsåt (ond tro). Att andra medlemsstater minsann också bryter mot en skyldighet att införliva har lika fullt ignorerats i EU-rätten. Att EU-lagstiftningen som ligger till grund för det hela skulle strida mot fördragen har behandlats i dessa fall.

Just det sista argumentet är intressant, eftersom den huvudsakliga debatten gällande datalagringsdirektivet är huruvida det överensstämmer med grundläggande mänskliga rättigheter. I enlighet med ovanstående lagstiftning är det dock inget som ska tas upp inom ramen för en Art. 258-procedur (utom om direktivet är behäftat med så allvarliga fel att det skulle bedömas som icke-existerande), utan inom ramen för en Art. 263-talan om att se över lagenligheten av direktivet. Det har tyvärr inte skett än. I och med EU-stadgan och den åstundande anslutningen till Europakonventionen, kan en sådan talan bli mycket intressant och aktuell (se Uppdatering 2 nedan). Mer om Europakonventionen i nästa inlägg.

Uppdatering:

Konungariket Sverige har i sitt svaromål medgett det påstådda fördragsbrottet. Konungariket Sverige har gjort gällande att de bestämmelser som säkerställer införlivandet av direktiv 2006/24 förväntas kunna träda i kraft den 1 april 2010.

Ej framgångsrik argumentation.

Uppdatering 2:

Att ta datalagringsdirektivet till EU-domstolen med hjälp av Art. 263 TFEU är tyvärr inte möjligt, då det för en sådan talan krävs att den görs inom två (eller fyra) månader från direktivets publicering (13 april 2006). Det verkar snarare som att man måste förlita sig på att en nationell domstol inom unionen begär ett förhandsavgörande av EU-domstolen inom ramen för en nationell process. Som jag ser det, spontant, så krävs det i Sverige en försökskanin av något slag. Jag ska undersöka närmare vad som kan krävas i en del olika medlemsstater. En konstitutionsdomstol hade kunnat hjälpa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: