Skip to content

En värld utan företagshemlighetsrätt

9 februari, 2010

Efter att två veckor nu gått sedan jag startade den här bloggen, har jag upptäckt att mina inlägg är ganska långa. Professor Hans-Heinrich Vogel har sagt att den mängd text en journalist skriver på en arbetsdag, har en jurist skrivit redan innan förmiddagskaffet. Dessutom kanske det är så att mitt språk påverkats av den här utbildningen mer än vad jag egentligen vill erkänna. (Följande underrubrik är dock på intet sätt ett försök till förändring!)

Företagshemlighetsrättens incitamentskapande

I mitt introduktionsinlägg till företagshemligheter berörde jag ämnet i sig och hur främst anställda påverkas av att företag vill skydda sina hemligheter. Rick uppmärksammade och menade att det är problematiskt och icke önskvärt att statliga sanktionsmöjligheter finns för att hjälpa företagen. Rick menar att det är helt okej att företagen själva får skydda sina hemligheter, men att de inte ska få hjälp av lagen. Jag väljer att tolka det som ett ifrågasättande av vad företagshemlighetsrätten egentligen tillför.

I huvudsak brukar företagshemlighetsrätten kritiseras på två punkter. Den första är att det inte ökar samhällsnyttan att hemlig information undanhålls från allmän egendom (the public domain). Den andra är att företagshemlighetsrätten inte ökar incitamenten att skapa nämnvärt, eftersom företagshemligheter redan är privatiserade och därför inte bör behandlas som allmän egendom (public goods; patent och upphovsrätt är två exempel. Röjande av en företagshemlighet till allmänheten tar bort både det hemliga med informationen, och mycket av själva värdet av att informationen var hemlig). Företagshemlighetsrätt privatiserar inte något som annars skulle varit fritt tillgänglig och användbar information. Jag tänker här utveckla denna andra punkten.

Alla företag vidtar åtgärder för att skydda sina hemligheter – ja, all information som kan gynna dem gentemot konkurrenterna. Självklart skulle företag skapa och skydda sådan information även utan företagshemlighetsrätt, men i samma utsträckning? Företag väljer rutinmässigt att inte använda sig av företagshemlighetsrätt, eftersom det finns ett värde i delad information: Att släppa information som låter andra skapa komplementärprodukter är ofta mer gynnsamt än att spendera pengar på att skydda informationen.

Om ett företag inte kan skydda sina hemligheter med andra medel, så erbjuder inte företagshemlighetsrätten några nya metoder. Tvärtom kräver den att, för att få skydd av lag, så måste företagen anstränga sig till en rimlig nivå för att hålla informationen hemlig. Att informationen kommer ut ändå är inte något som företagshemlighetsrätten hindrar – sanktioner sker bara mot otillbörliga röjanden.

Studier från bl.a. Brasilien och Mexiko visar att företag kommer spendera pengar på att skydda sina hemligheter oavsett om det finns företagshemlighetsrätt eller ej. Det verkar dock som att företag i länder utan företagshemlighetsrätt spenderar mer pengar för att skydda.

Företagshemlighetsrätten gynnar skapandet av hemlig information när det är alldeles för dyrt, eller till och med omöjligt, för företagen att effektivt skydda den. Detta eftersom rätten enbart kräver en resonabel ansträngning för att åtnjuta skydd, medan ett praktiskt skydd kräver att man vidtar alla åtgärder som behövs. Ett typiskt exempel där företagshemlighetsrätt skapade incitament är detta från USA, där en person hade flugit över en byggplats och fotograferat byggnadens produktionsanläggning. Att skydda byggplatsen från övervakning från luften hade varit så kostsamt att man inte hade kunnat spendera lika mycket på den faktiska byggnaden. Företagshemlighetsrätten förbjöd den flygburne spionen från att använda den information han sett.

Ett lite mer jordnära exempel är när företag har med myndigheter att göra, specifikt när det gäller granskning av produkter etc. Om det inte vore för specifika regleringar för att skydda företagens hemligheter, så skulle allt samröre med myndigheter innebära offentlighet – alternativt att man blir tvungen att förhandla fram sekretessavtal med myndigheterna. (Här får man dock prata om företagshemlighetsrätt såsom ett brett begrepp, innefattandes viss sekretesslagstiftning)

Huvudsaken är dock att innovation förekommer, alldeles oavsett existensen av företagshemlighetsrätt. I vissa fall gynnas företag av att företagshemlighetsrätt existerar. I framtiden kommer jag att skriva om vilka problem som kan finnas, vad som exakt skiljer företagshemlighetsrätt från andra immaterialrätter, och om Kalifornien.

Alla ”företagshemlighetsrätt” i det här inlägget är copy-paste.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: