Skip to content

InfoSoc-direktivet och röran, del 3

11 februari, 2010

DRM

Efter att ha berört rätten till mångfaldigande och spridningsrätten, ska jag nu i del 3, 4 och 5 beröra de stora problemområdena i InfoSoc-direktivet. Jag börjar med att beskriva regleringen av DRM och går sedan över i upphovsrättens undantag, och slutligen vilken effekt InfoSoc-direktivets regler om dessa har på användarfriheten.

WIPO-traktaten om upphovsrätt från 1996 krävde i artikel 11 att det skulle införas skydd och rättsliga åtgärder mot kringgående av tekniska medel som upphovsrättsinnehavare använder sig av för att kontrollera sina rättigheter. InfoSoc-direktivet innehåller denna implementering i artikel 6 och 7. WIPO och sedermera EU ville fasa ut kassettersättningssystemen (eng. levies) med alla sina inbyggda nackdelar, till förmån för att låta upphovsrättsinnehavare själva tillvarata sina rättigheter på teknisk väg genom bl.a. DRM-skydd. Naturligtvis ska inte DRM-skydd kombineras med kassettersättningsavgift, eftersom man som konsument då får betala för något man inte, rent tekniskt, kan utnyttja.

InfoSoc använder sig av begreppen teknisk åtgärd (Art. 6 – eng. technological measures) och information om rättighetsförvaltning (Art. 7 – rights management information). Låt oss kika på definitionerna:

teknisk åtgärd [avser] varje teknik, anordning eller komponent som har utformats till att vid normalt bruk förhindra eller begränsa handlingar, med avseende på verk …, som inte är tillåtna av innehavaren … Tekniska åtgärder skall anses vara ”effektiva” om användningen av ett skyddat verk … kontrolleras av rättsinnehavarna genom en åtkomstkontroll- eller skyddsprocess, t.ex. kryptering, kodning eller annan omvandling av verket … eller en kontrollmekanism för kopiering, om processen uppfyller skyddsändamålet.

information om rättighetsförvaltning [avser] all information, lämnad av rättsinnehavare i syfte att identifiera ett verk …, upphovsmannen eller andra rättsinnehavare, eller information om villkoren för användning av verket … liksom eventuella nummer eller koder som uttrycker sådan information.

Art. 6 och 7 förbjuder kringgående av tekniska åtgärder och borttagande eller ändring av information om rättighetsförvaltning, genom uppsåt men också genom oaktsamhet. Vidare är tillverkning och spridning av medel som möjliggör sådant kringgående, samt spridning av verk vars rättighetsförvaltningsinformation ändrats eller tagits bort, förbjudet.

Vad innebär då det här? I vilken av de båda kategorierna hör DRM-skydd hemma? Man skulle ju kunna tro att så breda definitioner skulle resultera i lång livslängd, men det verkar som att det motsatta är sant här – de är redan utdaterade. DRM-skydd hör hemma i båda kategorierna! DRM-skydd använder sig både av funktioner för åtkomst- och kopieringskontroll, och information om rättighetsförvaltning. Nåja, DRM-skydd täcks ju i vart fall av definitionerna, kan man ju tänka. Problemet är att eftersom definitionerna inte åsyftar något reellt, utan det reella hamnar emellan två definitioner, så blir implementeringen i medlemsstaterna lidande. Den blir icke-homogen. En Harvard-studie om implementeringen.

Eftersom kringgående av DRM-skydd är förbjudet, så skapas en situation där upphovsrättens omfång bestäms av teknologi och inte av upphovsrättens egna undantagsregler. Medan U.S. Copyright Act i och med DMCA förbjuder kringgående av åtkomstkontroll, så går InfoSoc-direktivet längre som även förbjuder kringgående av kopieringsskydd. I USA är det alltså tillåtet för en konsument att hacka kopieringsskydd för att utnyttja sin fair use-rätt att t.ex. privatkopiera. Så icke i EU.

InfoSoc försöker möjliggöra för konsumenter att utnyttja upphovsrättsundantag genom att i Art. 6(4) ålägga upphovsrättsinnehavarna en skyldighet att möjliggöra för vissa undantag. Jag återkommer till detta i del 5.

EU-lösningen var ett resultat av en kompromiss mellan kommissionen och ministerrådet efter en livad debatt. Kommissionens ursprungliga förslag hade varit att rättsligt skydd för tekniska åtgärder enbart skulle gälla så länge dessa åtgärder inte inskränkte eller förhindrade upphovsrättsundantagen. Det var kommissionen som hade förhandlat för medlemsstaterna hos WIPO i framtagandet av upphovsrättstraktaten, så kommissionen var mycket väl medveten om att tekniska åtgärder länkades till upphovsrättsundantagen (Art. 11 i traktaten). När kommissionen och ministerrådet lade fram sin gemensamma ståndpunkt år 2000, hade länken tagits bort. Ministerrådet hade varit tvunget att kompromissa mellan kommissionens ursprungsposition och EU-parlamentets olika restriktiva ändringsförslag (som ville göra upphovsrättsundantagen helt beroende av funktionaliteten hos tekniska åtgärder).

Ett objektivt kriterium av skyddade tekniska åtgärder frångicks därför till förmån för ett subjektivt kriterium där det var upphovsrättsinnehavarens vilja som styrde. En till konsekvens är också att det är förbjudet att kringgå DRM-skydd för att få tillgång till icke-upphovsrättsskyddat material, om det t.ex. ligger på samma skiva som upphovsrättsskyddat material. Vad nationell lagstiftning i medlemsländerna säger är en annan femma, eftersom implementeringen av dessa regler skett på lite olika sätt. Danmark skyddar inte tekniska åtgärder som syftar till åtkomstkontroll, till skillnad från Tyskland, Storbritannien och Italien; Ungern skyddar inte tekniska åtgärder om kringgåendet sker för att använda sig av upphovsrättsundantagen, till skillnad från Tyskland och Storbritannien.

EU-domstolen kan ge klarhet i hur Art. 6 och 7 ska tolkas, men fram till dess: Way to go, InfoSoc!

4 kommentarer leave one →
  1. 11 februari, 2010 13:32

    ”Tekniska åtgärder skall anses vara ‘effektiva’ om användningen av ett skyddat verk eller annat alster kontrolleras av rättsinnehavarna genom en åtkomstkontroll- eller skyddsprocess (…) om processen uppfyller skyddsändamålet.”

    Jag har litet svårt att förstå mig på det där. Det framstår som om bara fungerande DRM-skydd (processer som uppfyller skyddsändamålet) åtnjuter ett juridiskt skydd. Men det är ju egentligen bara de DRM-skydd som inte är effektiva som skulle behöva ett juridiskt skydd.

    Jag hade faktiskt missat det där stycket tidigare så jag trodde att det fanns en tvetydighet vad gäller ordet ”effective” som på engelska har flera olika betydelser (t ex. ”actually in effect”), men så verkar inte vara fallet.

    • 11 februari, 2010 15:30

      Exakt så, Tor. Om DRM-skyddet har ändamålet att implementera åtkomstkontroll- eller skyddsprocess, så ska skyddet även åtnjuta juridiskt skydd. Lite flummigt uttryckt kan man säga: Om ”tekniskt skydd”, så ”juridiskt skydd”. (Även om det går att hacka eller kringgå så är det fortfarande ett skydd)

      • 11 februari, 2010 19:56

        ”Om DRM-skyddet har ändamålet att implementera åtkomstkontroll- eller skyddsprocess…”

        Fast att någonting har ett ändamål är väl inte detsamma som att det uppfyller sitt ändamål. Det senare känns som ett mycket starkare påstående, men det kanske var det som du menade.

        Jag har för mig att det var uppe ett rättsfall i Finland där det, i varje fall i lägre domstolsinstans, inte ansågs bryta mot lagen att kringgå ett kopieringsskydd för vilket verktygen fanns lättillgängliga på internet. Skyddet ansågs inte vara effektivt. Du kanske har bättre koll på vilket fall jag tänker på.

Trackbacks

  1. InfoSoc-direktivet och röran, del 4 « Johannes Schönning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: