Skip to content

Creative Commons

8 mars, 2010

Svenska rättsverkningar

Eftersom den här bloggen nu står under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige Licens, som det så fint skrivs, så är det väl på sin plats att skriva några rader om hur man kan se på Creative Commons utifrån ett juridiskt perspektiv.

Inledningsvis kan konstateras att även om man som upphovsrättsinnehavare genom CC avsäger sig rätten att motta royalties, är att STIM och andra collecting societies kan komma att samla in licensavgifter ändå, eftersom de jämlikt 42 a § upphovsrättslagen har rätt att samla in avgifter även för upphovsrättsinnehavare som inte företräds av dem (Christian Engström skrev för ett tag sedan om hur dessa organisationer förhåller sig till föräldralösa verk – orphan works). Om man krävs på avgift av t.ex. STIM måste man därför visa på att verken man använt är CC-licensierade. (En uppsats från Stockholm om detta.)

De ideella rättigheterna ingår inte i en CC-licens. Enligt svensk rätt kan man överlåta dessa endast i en begränsad utsträckning. Det torde dock inte vara några större problem, eftersom att CC-licenser kräver namngivning, samt att respekträttens status i svensk rätt är svag.

En CC-licens ska vara evig. Detta skulle kunna anses som oskäligt, enligt svensk rätt, i synnerhet eftersom det saknas en motprestation i avtalsförhållandet mellan upphovsrättsinnehavaren och användaren av verket – det är ett benefikt avtal. Det här avtalet sluts genom konkludent handlande, d.v.s. att någon använder ett verk. Utan ett avtal skulle alltså användandet innebära intrång i upphovsrätten, vilket gör att en användare borde ha ett stort intresse av att ett avtal har ansetts ingånget. Om en tvist skulle uppstå kan man fråga sig huruvida det verkligen räcker med en logo och en länk till licensavtalet för att användaren ska anses vara medveten om att avtal slutits och om licensens innehåll. När det gäller licensens innehåll i sig kan det finnas viss diskrepans mellan vad som avtalats och den faktiska upphovsrättsöverlåtelsen, då vid avtalstolkning specifikationsprincipen ska gälla. Vidare är CC-licenserna översatta till ett antal olika språk, vilket kan skapa viss osäkerhet i om tillämpningen av licenserna enligt de olika språken verkligen sker enhetligt, som tänkt. Arbetet med att översätta licenserna, eftersom de delvis är anpassade till det nationella rättssystemet ifråga, bygger på att de som väljer att licensiera sina verk väljer en licens på det språk som stämmer överens med det lands jurisdiktion de tillgängliggör verket i.

Sedan kan man förstås fundera på vilka avtalsparterna är. Creative Commons anger i sina licenser att de själva inte ska vara part i avtalen på något sätt, och de ger inga garantier för licenserna. CC har dock ambitionen att erbjuda licenser som är eviga och öppna för alla potentiella framtida licenstagare, något som inte är helt förenligt med den avtalsmodell de valt. Här skulle det behövas lagregler som möjliggör att man kan avsäga sig upphovsrätten.

Den roligaste frågan gällande CC-licenser är den om ogiltighet i flera led. Kan man lita på att ett verk man får via en vän, som hävdar att verket omfattas av en CC-licens, faktiskt omfattas av en CC-licens? Hur blir det om en remix man själv gjort och släppt under CC-licens i sig är ett intrång i någon annans upphovsrätt? Hur blir det om man tar någon annans upphovsrättsligt skyddade verk och CC-licensierar det? Innebär det då att en prospektiv användare av det verket begår upphovsrättsintrång? Det kan bli svårt att kontrollera licensers giltighet och tredjemansintrång. De etablerade upphovsrättsindustrierna står här inför en icke försumbar risk, som tillsammans med det som i övrigt karakteriserar CC gör att dessa industrier saknar incitament till att beblanda sig med det, annat än möjligen i PR-syfte.

Ett examensarbete från Göteborg (handledare var Kristoffer Schollin). En artikel. En finsk avhandling.

7 kommentarer leave one →
  1. 8 mars, 2010 21:02

    Det här med att kunna avsäga sig upphovsrätten föreslog ju modaterna i en DN-artikel skulle införas (här utvecklat av Nicklas Lundblad). Det fick moderaterna något överraskande stark kritik för från piratpartiet som tyckte att det onödigt eftersom CC-licensen redan finns.

  2. Robert Andersson permalink
    8 mars, 2010 21:37

    Anledningen till att CC-licensen blir krånglig är att lagstiftningen i flertalet länder är bristfällig. GPL och CC är endast lagningslappar.

  3. 22 mars, 2010 12:57

    När du beskrev licensen som ett benefikt avtal, kom jag att tänka på det som advokater som resonerar kring fria licenser i allmänhet och GPL i synnerhet trycker så hårt på; ”GPL är en licens, inte ett kontrakt”

    Om du har tid och lust skulle vara intressant att höra en din syn på skillnaderna och likheterna och relationerna mellan termerna licens, kontrakt och avtal.🙂

    • 6 april, 2010 23:53

      Björn,

      ett väldigt sent svar:

      Upphovsrättslicenser lyder fortfarande under allmänna avtalsprinciper och -regler. Din länk om huruvida GPL är en licens eller ett kontrakt, hänför sig till amerikansk rätt. Ett kontrakt (contract) kräver motprestation (consideration), medan vi i Sverige tillåter även benefika avtal. Att vi gör det innebär dock inte att benefika avtal inte skulle kunna förenas med villkor. Eftersom vi inte har ett federalt system heller (som, i fallet USA, behandlar upphovsrätt på federal nivå men avtalsrätt på statlig nivå) så blir skillnaden mindre betydelsefull. Jag tyckte den här var kul att läsa, domänen till trots. Finns tydligen mer skrivet i NIR, men jag har inte tillgång till den databasen (utan att be universitetets bibliotekarier).

      • 7 april, 2010 05:43

        Tack för svaret, det var ett kärnfullt grundläggande svar.

        Särskilt det där med att det är skillnad mellan olika rättssystem i olika delar i världen är ju något man egentligen vet, men inte _hur_ det skiljer sig eller hur mycket, eftersom det kräver detaljkunskap. Det gör i sin tur att man glömmer bort det när man läser sådana där artiklar som den jag länkade till som säger tvärsäkra saker (även om det samma sak i praktiken gäller annorstädes så är anledningen eller terminologin annorlunda).

      • 7 april, 2010 05:57

        Glömde ju det andra jag skulle kommentera…

        Oj, det verkar ju som att dokumentet du länkade till är Mikael Pawlos föreläsning på SFU hösten 2002. Han skrev hos IDG om sin besvikelse över hur det äldre gardet (Jan Rosén mfl) i SFU totalt förnekade det han hade å komma med.

        Även Christian Engström har varit på seminarium hos SFU och fått ett blandat intryck. Dels finns det många yngre vettiga och lyssnade, med Daniel Westman i spetsen. Men samtidigt är det den gamla skolan med ordförande Jan Rosén i spetsen som verkar vara den tongivande.

        Knepigt det där…

        Men tack för länken till Pawlos pdf!🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: