Skip to content

Om väckande av nya försvar i Art. 260-processer

20 mars, 2010

Mark Klamberg skrev för en månad sedan om möjligheten för Sverige att väcka nya argument som försvar om kommissionen drar Sverige inför EU-domstolen igen gällande datalagringsdirektivet. Jag är ännu inte övertygad om framgången i att göra det. Som Mark skriver, så måste man skilja på möjligheten att anföra nya argument å ena sidan, och chansen att dessa vinner bifall å andra sidan.

Jag skrev tidigare om domen mot Sverige i början av februari. Sverige hade inte anfört något försvar mot att inte ha genomfört datalagringsdirektivet annat än att ”Det är på väg!” Sverige behövde inte betala något skadestånd, eftersom att det blir aktuellt först i en andra process. För ekonomiska sanktioner krävs alltså att kommissionen eller ett annat medlemsland går till EU-domstolen två gånger. Den första processen har sin rättsliga grund i Art. 258 TFEU, medan den andra har sin rättsliga grund i Art. 260 TFEU.

Det finns ett par anledningar till varför EU-domstolen är restriktiv med möjliga försvar.

För det första ger Art. 263 TFEU ett land, i vissa fall även en individ, rätt att inom två eller fyra månader från det att ett direktiv publicerats, väcka talan om direktivets lagenlighet inför EU-domstolen. Om detta inte görs, varför skulle man då få anföra sådana skäl vid ett senare tillfälle? Processerna i Art. 258 och 263 strävar också efter olika mål.

För det andra, varför skulle man i en 260-process tillåtas framgång för några som helst invändningar om varför man inte genomfört direktivet, som hänför sig till perioden från direktivets publicering till dess dom fallit i 258-processen (vilket var andra februari 2010 gällande datalagringsdirektivet för Sveriges del)? Dessa skäl skulle isåfall rätteligen ha anförts under 258-processen. Möjligen skulle EU-domstolen kunna köpa ett försvar bestående av skäl som hänför sig till perioden 258-dom till väckande av 260-process. EU-domstolen har dock varit synnerligen restriktiv med invändningar överlag, och har endast tillåtit särskilt allvarliga hinder mot att genomföra direktiv (såsom att ett bombattentat förstört förarbetena).

Till stöd för denna tolkning finns kommissionen mot Tyskland.

10. Domstolen erinrar emellertid om att det inom fördragets rättsmedelssystem görs en åtskillnad mellan den talan som avses i artiklarna [258 TFEU] och [259 TFEU], vars syfte är att fastställa att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter, och den talan som avses i artiklarna [263 TFEU] och [265 TFEU], vars syfte är att pröva huruvida gemenskapsinstitutionernas rättsakter eller underlåtenhet att agera är rättsenliga. Dessa rättsmedel har olika ändamål och styrs av olika regler. En medlemsstat kan således – i avsaknad av en fördragsbestämmelse som ger den en uttrycklig rätt till detta – inte framgångsrikt göra gällande att beslut som är riktat till den är rättsstridiga för att försvara sig mot en talan om fördragsbrott som grundas på ett åsidosättande av nämnda beslut (se dom i målet 226/87 kommissionen mot Helleniska republiken [1988] ECR 3611, punkt 14). Inte heller kan den göra gällande att ett direktiv, som kommissionen kritiserat den för att ej ha införlivat, är rättsstridigt.

Domstolen går vidare med att säga att detta enbart kan vara annorlunda om direktivet ifråga är behäftat med särskilt grova och uppenbara brister. Med detta avses sådana brister som föranleder tveksamhet till om direktivet verkligen antagits eller ej. Ingen har, vad jag vet, påstått detta om datalagringsdirektivet.

Det är alltså inte lönt att spendera pengar på jurister att lägga fram nya försvar. Bättre spara ihop till en strejkkassa som vi kan ta ur för att vägra genomförande av direktivet till dess kommissionen ser över det (alternativt att det dyker upp en tvist i vilken tolkning av datalagringsdirektivet krävs, så att en domstol får chansen att begära ett förhandsavgörande av EU-domstolen).

3 kommentarer leave one →
  1. Mark Klamberg permalink
    20 mars, 2010 22:45

    Tack för detta! Intressant.

  2. Anders Troberg permalink
    21 mars, 2010 08:04

    Det finns en enklare lösning:

    Ställ ett ultimatum. Försöker ni tvinga oss att bryta mot de mänskliga rättigheterna så går vi ur EU. EU vågar inte pressa oss då.

  3. 21 mars, 2010 08:32

    Tack, tack och tack för att du förankrar aktivismen i fördragen så långt det nu går.

    Jag har lagt upp TEU och TFEU så att man kan länka till enskilda artiklar på euwikin. Hoppas på att få den helt euspråkig snart!

    Så här: Art. 258 TFEU eller Art. 21 TEU.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: