Skip to content

InfoSoc-direktivet och röran, del 4

11 april, 2010

Efter två månader kommer så ett nytt inlägg om InfoSoc. Det underlättar om man har del 3 färskt i huvudet när man läser följande.

Upphovsrättsundantagen

Enligt InfoSoc-direktivets skäl 31 var det huvudsakliga syftet till att harmonisera lagstiftningen att eliminera de negativa effekter som diskrepansen i de existerande nationella upphovsrättsskyddsreglerna gav upphov till. Syftet var alltså att underlätta den inre marknaden. Kikar man dock på nästföljande skäl, 32, så kan man läsa att direktivet återger en uttömmande lista över tillåtna upphovsrättsundantag. Direktivet ger inte utrymme för medlemsländerna att ha upphovsrättsundantag i några andra situationer än för de i direktivet uppräknade, men hur pass väl stämmer detta överens med att bara harmonisera där den inre marknaden påverkas negativt? Italien, Spanien och Frankrike (bl.a.) ville se en kort och uttömmande lista av undantag (sju stycken), men man var tvungen att övervinna problemet att man måste ta tillräcklig hänsyn till de olika medlemsländernas rättstraditioner. Detta lyckades man med genom att inkludera samtliga 20 undantag som medlemsländerna begärt under förhandlingarna. De skandinaviska länderna hade tillsammans med Nederländerna propagerat för ett mer allmänt undantag i stil med det amerikanska fair use, men detta blev nedröstat. Man kan fråga sig om en stängd lista undantag (19 av 20 är dessutom frivilliga för medlemsländerna) verkligen åstadkommer harmonisering. Det är märkligt att införa en sådan stängd lista när man ska anpassa lagstiftningen till det digitala samhället, där som bekant den tekniska utvecklingen går väldigt snabbt och affärsmodeller dyker upp på löpande band.

InfoSoc implementerar trestegstestet i Art. 5(5), efter modell från en lång rad internationella instrument (Bernkonventionen, TRIPs, WIPO-traktaterna om upphovsrätt och om framföranden och fonogram). Trestegstestet säger att man bara får göra undantag i upphovsrätten i vissa särskilda fall som inte strider mot det normala utnyttjandet av verket eller annat alster och inte oskäligt inkräktar på rättsinnehavarens legitima intressen. Testet är ganska svårtolkat, men ett beslut från en WTO dispute resolution panel år 2000 bidrog med viss klarhet i en dispyt mellan EU och USA. Vem Art. 5(5) riktar sig mot är oklart. Medlemsländerna är redan bundna av trestegstestet enligt ovannämnda internationella instrument, så vad var skälet till att implementera testet i ett EU-rättsligt instrument? En positiv effekt är att testet kan tolkas av EU-domstolen. Det är dock inte säkert om medlemsländerna ska tillämpa testet enligt InfoSoc i lagstiftningsförfarandena för att implementera direktivet, och/eller om det ska tillämpas av domstolarna, och/eller om det ska implementeras i nationell lagstiftning i sig självt.

Vissa fall av tillfälligt mångfaldigande undantas från ensamrätten enligt Art. 5(1). Detta under förutsättning att det är flyktigt, inte har någon självständig ekonomisk betydelse, och sker som ett led i möjliggörande över ett kommunikationsnät eller en laglig användning, som jag nämnde i del 1. Skäl 33 definierar att en användning bör anses laglig om den görs med rättsinnehavarens tillstånd eller inte är otillåten enligt lag. Detta är i sig en förbättring jämfört med mjukvarudirektivet och databasdirektivet, som båda definierar en laglig användare som en som i ett avtal har erhållit upphovsrättsinnehavarens tillåtelse att använda verket. InfoSoc försöker då möjliggöra undantag även i fall då användaren inte ingått något avtal med upphovsrättsinnehavaren men istället har stöd i lag för sitt användande av undantag. I kombination med begreppet laglig tillgång i Art. 6(4) och Art. 6 i allmänhet, skapas dock en legitimitet för upphovsrättsinnehavaren att med tekniska åtgärder inskränka tillåtna användanden, även då dessa inte är inskränkta genom lag. Till skillnad från mjukvarudirektivet och databasdirektivet, kräver inte InfoSoc att sådana licensavtal ska anses vara ogiltiga till den grad de inskränker lagliga användningar.

Listan med undantag

Ett medlemsland får ha ett undantag för privatkopiering (enligt Art. 5(2)(b)) under förutsättning att medlemslandet beaktar att rättighetsinnehavaren ska erhålla rimlig kompensation och att sådan kompensation tar hänsyn till om verket är behäftat med tekniska åtgärder, enligt skäl 35 (DRM-skydd först och främst). Så länge ett medlemsland tillåter DRM-skydd måste landet begränsa eller fasa ut eventuella kassettersättningssystem (eng. levies) för digitala verk. Vad rimlig kompensation innebär är oklart, men det går i vart fall att konstatera att användare av ett verk inte ska behöva betala till upphovsrättsinnehavaren, varken direkt eller indirekt, en andra gång, d.v.s. om de redan betalat genom t.ex. en licensavgift. Överlag kan man väl anse att en prioritering av DRM-skydd framför kassettersättning ger önskvärda effekter såtillvida att producenter av mediaspelare eller lagringsmedia inte behöver göra ett motsvarande påslag på sina priser. Därmed inte sagt att DRM-skydd som sådant är en bra utveckling. InfoSoc berör inte de integritetskränkande aspekterna som DRM-skydd medför, t.ex. att användarmönster övervakas eller att personuppgifter registreras och lagras.

Gällande transformativ användning av verk (d.v.s. att ändra, modifiera, remixa, sampla etc.), så listar InfoSoc i Art. 5(3) the usual suspects: illustrativt inom undervisning eller forskning, nyhetsrapportering, citeringsrätt, karikatyr- eller parodisyfte, inkluderande av underordnad betydelse i andra verk (t.ex. att en tavla är synlig i bakgrunden på ett fotografi), m.m., samt användning i vissa andra fall av mindre betydelse där undantag eller inskränkning redan finns enligt nationell lagstiftning, förutsatt att de endast berör analog användning och inte påverkar den fria rörligheten för varor och tjänster inom gemenskapen. Just det här att de bara får beröra analog användning innebär att medlemsländerna blir bakbundna när det gäller digitala undantag. Syftet med direktivet var ju trots allt att harmonisera, och det presumerades att varje nationellt digitalt undantag skulle medföra konsekvenser för de fria rörligheterna. Detta skulle väl möjligen kunna försvaras om InfoSoc på EU-rättslig nivå hade lyckats skapa ett effektivt och obligatoriskt system för digitala upphovsrättsundantag, något som inte hände.

Skyldighet att möjliggöra lagliga undantag

Jag nämnde i del 3 att Art. 6(4) ålägger upphovsrättsinnehavare en skyldighet att möjliggöra för konsumenten att använda sig av vissa undantag. Skyldigheten är dock frivillig, men medlemsländerna är däremot skyldiga att, då upphovsrättsinnehavarna inte gör detta, själva vidta lämpliga åtgärder. Faktum är att Art. 6(4) (samt skäl 53) är så dåligt formulerad att den inte alls skapar en skyldighet för medlemsländerna att skydda upphovsrättsundantagen för privatkopiering och transformativa användningar mot DRM-skydd. Kort sagt är det hela en röra där det för att medlemsländerna ska vara skyldiga att göra något krävs att användaren har laglig tillgång till ett verk, och att det inte existerar något specifikt avtal (t.ex. click-wrap) mellan upphovsrättsinnehavaren och användaren.

Huruvida allt det ovanstående är förenligt med fördragen, specifikt reglerna om rättslig grund, marknadsintegrering, respekt för kulturella skillnader och konsumentskydd, lämnar jag till nästa inlägg i serien. Stay tuned, det borde förhoppningsvis inte dröja två månader igen.

2 kommentarer leave one →
  1. 11 april, 2010 19:41

    I Belgien har man inte implementerat undantaget för parlamentariskt arbete (art 5.3.e) så Bibliotekiet i parlamentet har följande regeler:

    ”1. Do not scan articles or parts of books – clients might do it for personal research but that is their business. The Library cannot do it for them. So staff should not scan on a client’s behalf and then email the file to the client.

    2. Do not copy an article or part of a book and fax it to the client. (The principle in prohibiting scanning and faxing is that it creates a copy in a new format (electronic), which is not permitted).”

Trackbacks

  1. Tweets that mention InfoSoc-direktivet och röran, del 4 « Johannes Schönning -- Topsy.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: