Skip to content

EU-domstolens arbetsbörda, 1953-2009

9 april, 2010

Jag roade mig häromkvällen med att skapa denna graf utifrån information som finns tillgänglig på EU-domstolens hemsida, för att visa på att, mot bakgrund av de första 56 åren, det kan behövas fler domare än 27 i EU-domstolen. Tribunalen (f.d. förstainstansrätten) finns ju förvisso också, med ytterligare 27 domare, men tribunalen handhar bara vissa fall, främst Art. 258-processer.

Simon Singh vann libel-mål

1 april, 2010

I den kontroversiella rättsprocessen mellan författaren Simon Singh och British Chiropractic Association meddelade idag Court of Appeal of England and Wales sin dom. Simon Singh, som i The Guardian uttryckt att BCA ”happily promotes bogus treatments” (att behandla t.ex. spädbarnskolik, sömnsvårigheter och astma med kiropraktik), får rätt om att hans uttryck ska anses vara en åsikt och inte ett faktapåstående. Domen är en liten del av den större problematiken kring att vetenskap och journalistik på rättslig väg undertrycks och hålls borta från den allmänna debatten.

The Guardian och Language Log har bra artiklar om vad domstolen säger. Vad jag anser intressant är hur medveten domstolen verkar vara över den brittiska förtalslagstiftningens undermålighet. Som Lord Judge (ja, Judge är hans efternamn) skriver i domen:

”[…] the material words, however one represents or paraphrases their meaning, are in our judgment expressions of opinion. The opinion may be mistaken, but to allow the party which has been denounced on the basis of it to compel its author to prove in court what he has asserted by way of argument is to invite the court to become an Orwellian ministry of truth. Milton, recalling in the Areopagitica his visit to Italy in 1638-9, wrote:

”I have sat among their learned men, for that honour I had, and been counted happy to be born in such a place of philosophic freedom, as they supposed England was, while themselves did nothing but bemoan the servile condition into which learning among them was brought; …. that nothing had been there written now these many years but flattery and fustian. There it was that I found and visited the famous Galileo, grown old a prisoner of the Inquisition, for thinking in astronomy otherwise than the Franciscan and Dominican licensers thought.”

That is a pass to which we ought not to come again.”

”It may be said that the agreed pair of questions [1. Was there any evidence to support the material claims? 2. If there was not, did the BCA’s personnel know this?] which the judge was asked to answer […] was based on a premise, inherent in our libel law, that a comment is as capable as an assertion of fact of being defamatory, and that what differ are the available defences; so that the first question has to be whether the words are defamatory even if they amount to no more than comment. This case suggests that this may not always be the best approach, because the answer to the first question may stifle the answer to the second.”

Domen är dock inte skäl att sluta kräva att regelverket måste ses över. Simon Singh har spenderat över £200 000 och två år på den här processen, som ännu inte är avslutad eftersom dagens dom bara gällde frågan huruvida Singhs ord kunde vara förtal till sin natur. Dessutom drabbas andra fortfarande av lagstiftningen. Som Tracey Brown, talesperson för Coalition for Libel Reform, säger till The Guardian:

”There is a cardiologist currently being sued by a device manufacturer, we have researchers who have been unable to publish their critique of lie detector technology because of threats of libel action. A major science journal is also currently being sued and our academics are being told to pull down blogs.”

C-236-238/08, Google AdWords

23 mars, 2010

EU-domstolen har precis levererat sin dom i det s.k. Google AdWords-fallet. Det är ett förhandsavgörande till Cour de Cassation i Frankrike – den domstolen har alltså frågat EU-domstolen hur man ska tolka EU-rätten på området.

Google driver en tjänst kallad AdWords, vilken ger företag möjlighet att köpa annonsplatser, sponsrade länkar samt tillhörande kort marknadsföringstext, på Google-söksidor. Annonserna är riktade; om man söker på t.ex. ”Louis Vuitton”, så ska man få upp inte bara naturliga sökresultat utan även dessa sponsrade länkar från företag som betalat för att associeras med sökordet ”Louis Vuitton”. Just Louis Vuitton gillade dock inte att företag som tillverkade imitationer – förfalskningar – hade möjlighet till detta.

AdWords är till stor del automatiserat. De köpande företagen väljer själva vilka nyckelord de ska associeras med, och man kan kombinera olika ord, t.ex. att ens annons ska dyka upp om en användare söker på ”louis vuitton imitations” (funkar inte nu p.g.a. denna tvist). Frågan i fallet är om Google på något sätt inkräktar på Louis Vuittons varumärke genom att göra det möjligt för företag som säljer till synes identiska varor med de varumärkesskyddade, att välja varumärken som nyckelord.

EU-domstolen väljer att följa generaladvokat Maduros åsikt och säger att Googles beteende inte är direkt otillåtet i varumärkesdirektivet. Främsta funktionen med ett varumärke är att garantera ursprungsidentiteten hos en vara eller tjänst i konsumentens ögon, genom att låta varumärkesinnehavare särskilja varan eller tjänsten från andra med ett annat ursprung. Den här funktionen påverkas negativt om annonsen ifråga inte får en normal konsument att kunna fastställa om varan eller tjänsten kommer från varumärkesinnehavaren eller från någon annan. Användandet av ett varumärke som ett nyckelord skulle kunna skapa intrycket av att det finns en materiell länk mellan varorna eller tjänsterna ifråga och varumärkesinnehavaren.

Internetanvändare som browsar annonser – d.v.s. söker på ord på Google som triggar visning av annonser – måste, enligt domstolen, kunna skilja på de varor och tjänster som visas i annonserna. Internetanvändarna måste kunna avgöra om de kommer från varumärkesinnehavaren eller från någon annan. Därför måste varumärkesinnehavaren vara berättigad att förhindra visning av annonser från imiterande företag om internetanvändare får en felaktig uppfattning om ursprunget. Domstolen säger att det är upp till den nationella domstolen som begärde förhandsavgörande (Cour de Cassation) att fastställa risken för denna förväxling i den aktuella tvisten.

Sålänge Googles roll är neutral, vilket innebär rent teknisk, automatisk och passiv, och utan kännedom om eller kontroll över datan, så omfattas sparandet av associationer mellan företag och nyckelord (d.v.s. Googles register) dock av Art. 14 i e-handelsdirektivet. Det är en frihamn för leverantörer av internettjänster (mer specifikt hosting). Domstolen menar att, för att avgöra detta, så är Googles roll i skapandet av det kommersiella meddelandet, den korta marknadsföringstexten, kritisk.

Det blir alltså upp till fransk domstol att avgöra huruvida Google i det här fallet kan hållas ansvariga eller ej. EU-domstolens dom säger ungefär att Louis Vuitton har rätt att hindra annonsering som bedrivs av imiterande företag, men att Louis Vuitton inte framgångsrikt kan angripa Google sålänge Google förhåller sig neutralt och inte är aktivt inblandade.

Kommissionen undviker parlamentets ord om ACTA

22 mars, 2010

Under dagens ACTA stakeholders’ consultation meeting framkom det tydligt vilken fråga som är den mest laddade, rent politiskt. Vi talar om punkten nio i parlamentets resolution (på engelska, eftersom den svenska översättningen är felaktig), den om att ACTA-förhandlingarna ska begränsas till varumärkesförfalskning.

9.  Calls on the Commission to continue the negotiations on ACTA and limit them to the existing European IPR enforcement system against counterfeiting;

Kommissionen undviker att läsa den här meningen, och anser tvärtom att parlamentet inte vill att förhandlingarna ska begränsas, utan fortfarande gälla säkerställande av skyddet för alla immaterialrätter. Kommissionen vill alltså fortfarande att fildelningsfrågor ska ingå i ACTA! På dagens möte ställdes tre frågor om huruvida kommissionen kommer följa nionde punkten, och kommissionen svarade undvikande på alla tre, hänvisandes till att ACTA kommer begränsa sig till acquis communautaire, alltså EU-rätten som den ser ut just nu. Kommissionens resonemang hänvisar till att tionde punkten talar om upphovsrätt i en digital miljö, och att man måste läsa resolutionen som helhet. Men nionde punkten är tydlig, och kommissionen verkar inte vilja förstå det som står i den.

Av kommissionens yttranden kan vi dra några slutsatser. Det är inte three strikes, internetleverantörers ansvar eller internetfiltrering som är det mest kontroversiella för kommissionen, det är vilka rättigheter ACTA ska handla om. Kommissionens beteende borde och ska uppröra parlamentet. Att kommissionen så uppenbart väljer att bortse från det som sägs i nionde punkten borde vara tillräckliga skäl för parlamentet att rösta ned ACTA när slutförslaget läggs fram.

–––––

Jag har skrivit ned de tre frågorna och deras svar här.

Den första frågan ställs av Joe McNamee från EDRI. Han börjar med att återge ordalydelsen i nionde punkten, och ställer frågan ”Will you limit them as the EP proposed?” Luc Devigne, ansvarig för immaterialrätt och prokura hos DG Trade svarar:

LD: ”On the first question on the European Parliament resolution, and I’m supposing you’re referring to paragraph 8 [sic!] of the resolution, at which you can imagine we have looked carefully. We will as I’ve said – well, first of all in the Community(?) system the Commission has negotiating directives and guidelines which are given by the Council, and these are very clear about what I’ve said about the respect of the acquis – so the answer is yes we will respect the acquis. – I’m sorry?”

JN: ”Sorry, the question was ‘Will you respect what the Parliament asked for?'”

LD: ”If you allow me to answer what I want to answer, which is that we will respect the acquis. If there was a resolution which would go beyond the acquis, would you like us to respect it as well? I suggest…I suppose no. We would be bound by on the one hand our existing legislation because the Commission is guardian of the treaties, and on the other hand to our negotiating directives from the Council, so we will respect that.”

Den andra frågan, av Erik Josefsson, rådgivare i gröna gruppen:

EJ: ”If you could explain a bit more about point 9 and not point 8, on the Commission’s view on the Parliament’s request to limit the negotiations to counterfeiting only. I think you were not very clear in your answer to Mr. McNamee.”

LD: ”I’m sorry, I think it’s a misunderstanding. Point 8 is about counterfeiting, point 9 is on copyright enforcement and acquis communautaire. I mean I can reconfirm that we will respect the acquis but I suspect that this is not what you want to hear. So what exactly is the question?”

EJ: ”Sorry, point 9 in the resolution adopted: ‘Calls on the Commission to continue the negotiations on ACTA and limit them to the existing European IPR enforcement system against counterfeiting.'”

LD: ”That is point 8 actually, but eh…”

EJ: ”Then we have different versions here.”

[förvirringen beror förmodligen på att ordalydelsen i nionde punkten är ett resultat av en muntlig sistaminuten-ändring från EPP:s Daniel Caspary]

LD: ”I pretty much have the official version of the Parliament’s agreement, but OK, there’s an…the reference is not important. I think, actually, if you read the 9, which, I don’t know, perhaps is the 10 in your version, it should answer your question because you have the Parliament writing ‘Urges the Commission to ensure that the enforcement of ACTA provisions – especially those on copyright enforcement procedures in the digital environment – are fully in line with the acquis communautaire; demands that no personal searches will be conducted at EU borders and requests full clarification of any clauses that would allow for warrantless searches and confiscation of information storage devices such as laptops, cell phones and MP3 players by border and customs authorities;’ So, will we do that? Of course, this is totally in line with the acquis, this is what I’ve said in my earlier presentation.”

EJ: ”And the previous point, if you read that?”

LD: ”Sorry?”

EJ: ”And the previous point, if you read that…you don’t see that there is a request to limit ACTA to counterfeiting?”

LD: ”And how do you combine that with the next point? Because on the next point it specifies what we should do on copyright. Which is to respect the acquis, and I said we’re going to do exactly that.”

EJ: ”So that is your comment to the Parliament’s resolution – that it’s inconsistent? That is the point you would like to make?”

LD: ”No, you said that. I didn’t say that. I said that if you read both it’s very consistent, it’s just spread on two paragraphs.”

Den tredje frågan, av Martin Koehler, rådgivare i gröna gruppen:

MK: ”Do you think that the Parliament asked you to limit ACTA negotiations to counterfeiting? I would like to pose the question in this way.”

LD: ”…I will not comment on what the Parliament said. I can only read it, and if you take the whole resolution, it mentions counterfeiting in paragraph 8 and it mentions copyright enforcement, particularly in the digital environment, in paragraph 9. And I know that, perhaps you would like us only speak of 8, but we have to read the whole document. In any case…in any case, the line is very clear. The line for us is the EU legislation. And I suppose the Parliament as well, but that’s not for me to say. So we will respect the existing EU legislation.”

HAX kursivt om detta. Euractiv.com skriver en artikel om dagens möte, men missar helt denna kontrovers. Detsamma gör SvD, som låter Luc Devigne kommentera utan att få mothugg.

Företagshemligheter kontra andra immaterialrätter

21 mars, 2010

Man kan se på företagshemligheter som ett slags kvasi-immaterialrätt. De brukar vanligtvis inte inräknas i begreppet immaterialrätt, ej heller tillhör de den svenska immaterialrättskatalogen. Här följer en lista på likheter och skillnader mellan företagshemligheter och de tre stora immaterialrättssystemen.

  • Till skillnad från patenterade uppfinningar, behöver inte företagshemligheter vara varken nya, unika eller ej självklara (i Sverige ny och inneha uppfinningshöjd).
  • Företagshemligheter behöver inte ens vara originella, vilket innebär att man kan skydda information såsom namn och telefonnummer i klientregister, information som inte skulle kunna skyddas av upphovsrätt.
  • Till skillnad från patent- och varumärkesrätt, men i likhet med upphovsrätt, erbjuder företagshemlighetsrätten skydd för identisk information som skapats på två ställen självständigt och oberoende av varann.
  • Till skillnad från alla andra typer av immaterialrätt, så erbjuder företagshemlighetsrätten rättsliga åtgärder enbart när information har införskaffats på ett obehörigt sätt (internationellt sett är de vanligaste termerna stöld, brytande av plikt eller förtroende, eller spionage).
  • Företagshemlighetsrättens kriterier liknar patenträttens krav på industriellt tillgodogörande och varumärkesrättens krav på verkligt bruk, eftersom företagshemligheter måste ha något fristående ekonomiskt värde i att vara hemliga.
  • Företagshemligheter behöver inte registreras, i likhet med svensk upphovsrätt och inarbetade varumärken. Det innebär att företagshemligheter oftast är luddigt definierade, även om de enligt svensk rätt måste vara dokumenterade.
  • Till skillnad från patent, som måste uppfylla ett strikt nyhetskrav, eller upphovsrätt, som måste uppfylla ett strikt originalitetskrav (I Sverige används dock begreppet verkshöjd istället, vilket innefattar inte bara originalitet utan även individualitet och självständighet), behöver en företagshemlighet inte uppfylla ett strikt hemlighetskrav. Allt som krävs är resonabla åtgärder för att upprätthålla hemlighet, och information som är tillgänglig för allmänheten men obskyr, kan fortfarande anses vara hemlig (Ett exempel skulle vara att lägga upp information på en enstaka server som inget index pekar mot).

Om väckande av nya försvar i Art. 260-processer

20 mars, 2010

Mark Klamberg skrev för en månad sedan om möjligheten för Sverige att väcka nya argument som försvar om kommissionen drar Sverige inför EU-domstolen igen gällande datalagringsdirektivet. Jag är ännu inte övertygad om framgången i att göra det. Som Mark skriver, så måste man skilja på möjligheten att anföra nya argument å ena sidan, och chansen att dessa vinner bifall å andra sidan.

Jag skrev tidigare om domen mot Sverige i början av februari. Sverige hade inte anfört något försvar mot att inte ha genomfört datalagringsdirektivet annat än att ”Det är på väg!” Sverige behövde inte betala något skadestånd, eftersom att det blir aktuellt först i en andra process. För ekonomiska sanktioner krävs alltså att kommissionen eller ett annat medlemsland går till EU-domstolen två gånger. Den första processen har sin rättsliga grund i Art. 258 TFEU, medan den andra har sin rättsliga grund i Art. 260 TFEU.

Det finns ett par anledningar till varför EU-domstolen är restriktiv med möjliga försvar.

För det första ger Art. 263 TFEU ett land, i vissa fall även en individ, rätt att inom två eller fyra månader från det att ett direktiv publicerats, väcka talan om direktivets lagenlighet inför EU-domstolen. Om detta inte görs, varför skulle man då få anföra sådana skäl vid ett senare tillfälle? Processerna i Art. 258 och 263 strävar också efter olika mål.

För det andra, varför skulle man i en 260-process tillåtas framgång för några som helst invändningar om varför man inte genomfört direktivet, som hänför sig till perioden från direktivets publicering till dess dom fallit i 258-processen (vilket var andra februari 2010 gällande datalagringsdirektivet för Sveriges del)? Dessa skäl skulle isåfall rätteligen ha anförts under 258-processen. Möjligen skulle EU-domstolen kunna köpa ett försvar bestående av skäl som hänför sig till perioden 258-dom till väckande av 260-process. EU-domstolen har dock varit synnerligen restriktiv med invändningar överlag, och har endast tillåtit särskilt allvarliga hinder mot att genomföra direktiv (såsom att ett bombattentat förstört förarbetena).

Till stöd för denna tolkning finns kommissionen mot Tyskland.

10. Domstolen erinrar emellertid om att det inom fördragets rättsmedelssystem görs en åtskillnad mellan den talan som avses i artiklarna [258 TFEU] och [259 TFEU], vars syfte är att fastställa att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter, och den talan som avses i artiklarna [263 TFEU] och [265 TFEU], vars syfte är att pröva huruvida gemenskapsinstitutionernas rättsakter eller underlåtenhet att agera är rättsenliga. Dessa rättsmedel har olika ändamål och styrs av olika regler. En medlemsstat kan således – i avsaknad av en fördragsbestämmelse som ger den en uttrycklig rätt till detta – inte framgångsrikt göra gällande att beslut som är riktat till den är rättsstridiga för att försvara sig mot en talan om fördragsbrott som grundas på ett åsidosättande av nämnda beslut (se dom i målet 226/87 kommissionen mot Helleniska republiken [1988] ECR 3611, punkt 14). Inte heller kan den göra gällande att ett direktiv, som kommissionen kritiserat den för att ej ha införlivat, är rättsstridigt.

Domstolen går vidare med att säga att detta enbart kan vara annorlunda om direktivet ifråga är behäftat med särskilt grova och uppenbara brister. Med detta avses sådana brister som föranleder tveksamhet till om direktivet verkligen antagits eller ej. Ingen har, vad jag vet, påstått detta om datalagringsdirektivet.

Det är alltså inte lönt att spendera pengar på jurister att lägga fram nya försvar. Bättre spara ihop till en strejkkassa som vi kan ta ur för att vägra genomförande av direktivet till dess kommissionen ser över det (alternativt att det dyker upp en tvist i vilken tolkning av datalagringsdirektivet krävs, så att en domstol får chansen att begära ett förhandsavgörande av EU-domstolen).

Parlamentets ACTA-resolution, översättningsfrågor

12 mars, 2010

Scaber Nestor uppmärksammar oss på att det finns en diskrepans i de olika språkvarianterna av Europaparlamentets ACTA-resolution (svenska). För överskådlighetens skull har jag lagt språkversionerna bredvid varandra här: .docx .pdf

9.  Calls on the Commission to continue the negotiations on ACTA and limit them to the existing European IPR enforcement system against counterfeiting;

har översatts till

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med Acta-förhandlingarna och begränsa dem till det befintliga europeiska systemet för att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna om immateriella rättigheter och för att bekämpa varumärkesförfalskning;

Som jag skriver i kommentarerna hos Scaber Nestor, så har jag en annan syn på översättningens innebörd än vad övriga kommentatorer har samt mot vad folk på Twitter idag skrivit. Det synes mig som att det sista ”och” medför en annan betydelse. Stryker man detta ”och” tycker jag däremot att översättningen är tämligen rättvis mot det engelska originalet. Om man ska analysera djupare kanske det dessutom är på sin plats att byta ut ”för att bekämpa varumärkesförfalskning” mot ”gällande bekämpningen av varumärkesförfalskning,” då ”för att” skulle kunna missförstås som en kausal bisats istället för en attributiv bisats. Den svenska översättningen är bara en preliminär version, och förhoppningsvis har någon (såsom EHJ, CE eller HAX) redan påpekat översättningsmissen för parlamentets generalsekretariat. För övriga kommentarer om punkt 9, se det jag skrivit hos Scaber Nestor.

Sedan kan man väl belysa åttonde punkten också:

8.  Welcomes affirmations by the Commission that any ACTA agreement will be limited to the enforcement of existing IPRs, with no prejudice for the development of substantive IP law in the European Union;

8.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalanden om att ett eventuellt Acta-avtal kommer att begränsas till tillämpningen av befintliga immateriella rättigheter utan att påverka utvecklingen av en omfattande immaterialrätt inom EU.

”En omfattande immaterialrätt inom EU” är en konstig översättning av ”substantive IP law in the European Union” i min mening. En mer korrekt översättning vore ”materiell immaterialrätt inom EU” (”Substantive law” motsvaras av svenskans ”materiell rätt”, från tyskans ”materielles Recht”). (Inte helt utan humor…)

Ett till frågetecken:

”requests full clarification of any clauses that would allow for warrantless searches and confiscation of information storage devices such as laptops, cell phones and MP3 players by border and customs authorities.”

”begär ett fullständigt förtydligande av alla eventuella klausuler som gör det möjligt för gränskontrolls- och tullmyndigheter att företa genomsökningar utan tillstånd och beslagta informationsminnen som bärbara datorer, mobiltelefoner och MP3-spelare.”

Är även ”confiscation” att avses som ”warrantless” i den engelska versionen? Den svenska översättningen är enbart korrekt utifrån att svaret är nekande.

I övrigt hade jag sett att acquis communautaire gärna fått behållas i den svenska översättningen, istället för att ersättas med det mer diffusa ”unionens regelverk.” Lite småfel här och där, främst med hoppande mellan olika bestämda artiklar, men på det stora hela har jag inte kunnat hitta fler skillnader innebördsmässigt. Finns det några? Kommentarer på resolutionens utformning mottages gärna.